Fars dag...
Ja ingen har väl missat att det är fars dag idag, inget som vi i familjen har firat någon gång.
Jag fattar inte poängen, är poängen med att man ska uppskatta en person speciellt mycket denna dag? Ska man inte göra det året runt istället? Och kanske helt oväntat göra något speciellt för personen man älskar en annan dag. För hur glad blir man inte när någon helt oväntat gör något speciellt för en? När man får blommor på en vardag utan någon egentlig anledning, när man får de där oväntade smset där det står hur mycket en person älskar och uppskattar en.
Fars dag, mors dag, alla hjärtans dag och alla dessa dagar känns så pressade och falskt på något vis. Att man ska säga grattis, köpa massa presenter och skit är ju helt sjukt. Är det inte roligare att uppskatta någon lite extra helt oväntat? Utan att personen vet något, eller förväntar sig något.
Jag tänker också på alla dem som inte har en pappa just idag. Denna dagen är fylld med massa sorg, att man kanske inte har sin pappa kvar längre. Jag kan skratta mig lycklig att jag har min pappa kvar, och kan inte tänka mig att han inte skulle vara här. Min pappa hade ingen pappa när han var liten, han tog självmord, alltså min farfar... Min systerson Neo har heller ingen pappa, han dog i en olycka på jobbet...
Så nej, jag ''firar'' inte denna dagen och kommer aldrig att göra. Jag är uppfostrad att uppskatta varandra varje dag och ibland lite extra helt oväntat! Och det försöker jag följa, jag kommer uppfostra mina barn lika dant i framtiden om jag får några!
Jag fattar inte poängen, är poängen med att man ska uppskatta en person speciellt mycket denna dag? Ska man inte göra det året runt istället? Och kanske helt oväntat göra något speciellt för personen man älskar en annan dag. För hur glad blir man inte när någon helt oväntat gör något speciellt för en? När man får blommor på en vardag utan någon egentlig anledning, när man får de där oväntade smset där det står hur mycket en person älskar och uppskattar en.
Fars dag, mors dag, alla hjärtans dag och alla dessa dagar känns så pressade och falskt på något vis. Att man ska säga grattis, köpa massa presenter och skit är ju helt sjukt. Är det inte roligare att uppskatta någon lite extra helt oväntat? Utan att personen vet något, eller förväntar sig något.
Jag tänker också på alla dem som inte har en pappa just idag. Denna dagen är fylld med massa sorg, att man kanske inte har sin pappa kvar längre. Jag kan skratta mig lycklig att jag har min pappa kvar, och kan inte tänka mig att han inte skulle vara här. Min pappa hade ingen pappa när han var liten, han tog självmord, alltså min farfar... Min systerson Neo har heller ingen pappa, han dog i en olycka på jobbet...
Så nej, jag ''firar'' inte denna dagen och kommer aldrig att göra. Jag är uppfostrad att uppskatta varandra varje dag och ibland lite extra helt oväntat! Och det försöker jag följa, jag kommer uppfostra mina barn lika dant i framtiden om jag får några!
Kommentarer
Trackback
