maoulinas

Har sån jävla ångest om framtiden, vad som kommer hända och vad jag egentligen vill. 
Det jag vill just nu är att få ett jobb, men hur enkelt är det? Något jag skulle vilja jobba med nu är till exempel i ett varuhus, köra budbil eller på något lager, bara för att få in pengar liksom. Men det är ju just de jobben som många söker och är otroligt svåra att få om man inte har kontakter. För kontakter är faktiskt den största chansen att man får ett jobb, hela 50% av alla som har jobb har fått det genom kontakter. 

 

Sen har jag funderat på att börja plugga, just för att det är så svårt att få jobb. Min dröm är ju att få jobba med djur, helst hästar, men det är ju också något så är så otroligt svårt, både att gå en utbildning inriktat till hästar men sen också att få jobb. Man ska följa sina drömmar men den drömmen känns just nu ganska långt bort. 
Sen har jag inte hittat några andra intressanta utbildningar, för jag vet som sagt inte vad jag vill jobba med om jag inte får jobba med djur.

Något som jag nog mest har ångest över är att jag kanske blir tvungen att pratisera, genom arbetsförmedlingen. Det innebär att jag kommer praktisera hos någon (troligtvis heltid, alltså 40 timmar i månaden) och få 4500 kr, att jag kommer att få slava åt någon i 3 månader och sen kanske inte ens få något jobb... OCH att jag knappt kommer ha tid (eller ork) att söka några andra jobb. Hur inspirerande och peppande känns det? 
Men vad har jag för val? Vill jag inte acceptera arbetsförmedlingens planer till mig så får jag inga pengar alls, och det är ju inget alternativ. 

Så jag är så jävla vilsen och mår så jävla dåligt just nu. Allt känns så hopplöst så jag hoppas att allt kommer lösas inom en snar framtid. Usch, ordet framtid känns sjukt mörkt ord just nu...